Hänger du löst?

Känner du att du hänger löst?

Känslan drabbar nog oss alla ibland, känslan av att mitt liv har ändrat riktning, fått en riktning jag inte hade tänkt. Kanske känns det som om man tappar fotfästet eller att man inte har fast mark under fötterna.

Det behöver inte vara stora förändringar som får oss att känna så ibland, det kan vara små tillsynes obetydliga saker som ställer allt på ända. Som man säger i ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stora lass”.

Det har funnits tillfällen i mitt liv då känslan smugit sig på eller andra tillfällen då den drabbat mej med full kraft. Jag hänger löst! Det finns inget som bär eller ingen som håller ihop mej.

Känslor är inte alltid det samma som verkligheten. Vi kan känna saker men den faktiska sanningen är något helt annat.

I Bibeln står det följande:

”Jag Är densamme tills ni blir gamla, och jag ska bära er ända tills ni blir grå. Jag har gjort det förut, och jag kommer att lyfta, bära och rädda er.”

‭‭Jesaja‬ ‭46:4‬ ‭SFB15‬‬ https://www.bible.com

När känslan kommer över dej att du hänger löst vill jag bara påminna dej om en sak… Du hänger inte löst! Oavsett om du inte känner att du vilar i Guds hand så bär han dig.

Att vila i Guds hand.

Så kom då dagen då vi skulle besöka det spektakulära Ba Na Hill.

Äntligen skulle jag med egna ögon få se ”The Golden Bridge” på riktigt. Tänk alla dess kort jag sett på dessa händer som håller upp bron, en bro som hänger ut över djupen. OBS…lånad bild

För mej som inte gillar höjder var det en prövning att åka två cabelcars upp till toppen och sedan gå ut på bron. Mentalt hade jag förberett mej för hur detta skulle gå…

Alltså, det var så dimmigt och regnigt att vi missade de gudomliga utsikten på 1400 m höjd🙄 För mej är bron en symbol för den tro på Gud som jag har. Jag får ibland utmana mina rädslor och göra saker utanför min komfortzon men i allt det vilar jag i Guds händer.

Att få leva i en dröm…

Vem kunde tro för 30 år sedan att jag en dag skulle få njuta några dagar i livet på en resort i Vietnam? För 30 år sedan var jag mamma till en liten prins och skulle om 11 månader få min andra prins. Barnens pappa studerade och jobbade extra medans jag själv precis var klar med min fritidspedagosexamen. Jag var mammaledig men arbetade varje onsdag. Var det extra skralt i kassan klippte, slingade och permanentade jag vänner och bekanta mot lite pengar. Det blev till extra pengar veckan innan löning. Semester tillbringade vi en vecka på GULLBRANNAGÅRDEN där vi var gårdsgäng, vilket innebar att vi hjälpte till med div uppgifter mot mat och husrum. 30 år senare… jag är snart 60 år och har läst vidare till mellanstadielärare och kompletterat med bildlärarprogrammet. Jag har gått igenom en skilsmässa och funnit en ny man att dela livet med. Något jag inte trodde var möjligt den dagen jag blev lämnad. ”Gud är god”, som en god vän sa under hela hans sjukdoms tid.

”Gud är god”.

Så sitter jag nu här och känner mej så tacksam att jag får tillhöra en liten priviligerad del av mänskligheten som har möjlighet att göra en sådan resa.

Vietnam har så mycket mer än vad jag hade föreställt mej. Fantastik natur, underbart klimat även om vi är här mitt under regnperioden. Solen har lyst på oss varje dag och i går kväll var första gången vi upplevde tropiskt regn, i massor.

Människorna är så vänliga, ser man lite vilsen ut kommer de fram, stannar sina mopeder och undrar om man behöver hjälp. Maten… maten är så god! Oavsett om du sitter på små pallar ut med floden och blir serverad från ett litet provisoriskt kök eller om du går på fina restauranger så är det så gott.

Arkitekturen är så varierande, det märks att så många folkslag har varit en del av landets historia. Kulturen är spännande och annorlunda än den jag växt upp med.

Trafiken… trafiken är de mest hysteriska jag upplevt. Folk kört precis hur som helst. Jag har sett familjer med 5 personer på en moped där bara föraren har hjälm. Nyfödda barn i mammas famn. Små barn står längst fram och håller sig i styret. Att gå över gatan är ett äventyr!

Glad att vi har 6 dagar kvar samt ber att tyfonen tar en annan sväng än över oss.

Jag vill gärna komma tillbaka hit❤️

Känn ingen oro

Dag 6 av 100 days of Bible promises. Oro dej inte, som om det vore möjligt? Är det de?

I dag ringde en god vän till mej, vi pratade en lite stund sedan sa hon: Kan du inte skriva något matnyttigt för mej och inte bara en massa bibelord… Sedan skyndade hon sig att säga… – Alltså nu skriver du väl det på bloggen!
Ja, det gör jag 🙂 Så nu skriver jag något som gäller alla. Det lilla ordet ORO.
Oro är något som alla människor känner i olika grad, olika mycket och vid olika tillfällen i livet.

Jag har människor i min närhet som oroar sig mycket, andra som jag själv, vi oroar oss mindre. Jag är ganska lik min pappa. Han var inte typen som gick omkring och oroade sig. Varför oroa sig innan något hänt? Om det inte händer, då har man oroat sig i onödan. Om något hemsk händer, ja då har man ju oroat sig dubbelt så mycket.
Alltså oro till ingen nytta!

För andra människor är oron något de vaknar med något som oftast följer dem hela dagen, för att sedan bli ännu värre på natten. Det är lätt att säga till dem att inte oroa sig men det hjälper inte. Här behöver vårt samhälle, du och jag bli mer lyhörda för människor som behöver ”en hand” att hålla i.

Någon av mina vänner oroar sig just nu för besked som ska komma. Kommer beskedet innebära att allt kommer att gå bra eller kommer det bli lång och svår medicinsk behandling framöver?

Sen har vi allt det där andra som ibland kan vara befogad eller obefogad oro, som t.ex. IKEA… öliteFör några dagar sedan på beställde vi på spanska en bokhylla från IKEA i Murcia. Men vi fick också hjälp av en god vän. 
Här har vi ett typiskt orosmoment. Ska bokhyllan komma den dagen de sa? Kommer alla delarna att vara med? Hur läser man en beskrivning på spansk? osv osv… Var oron befogad? Ja och nej.

Bokhyllan kom i tid. Alla delar var med. Det finns ingen text på IKEAs beskrivningar… bara bilder. Alltså det var inget att bekymra sig för men OM…
Då hade det blivit jobbigt.

Till slut vill jag ändå bara påminna om följande från Lukas evangelium kapitlet 12 och vers 25: Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

Eller, Ordspråksboken 12:25 Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.

Till sist Filipperbrevet 4:6 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.

DSC08948

Dina önskningar, Guds syften

Dag 5 100 days Of Bible promises. I dag har jag funderat utifrån rubriken och det bibelställen som var med:

Jag vet väl vilka tankar jag har för er säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Jer 29:11

Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det Kristi Jesu dag. Fil 1:6

Ha din glädje i HERREN. Då ska han ge dej vad ditt hjärta begär. PS 37:4

Så ofta i mitt liv har jag mött motgångar som har försökt att bita sej fast i min hud eller snarare under min hud. Det är så lätt att mitt fokus hamnar på det som varit orättvist mot mej eller den som gjort mej illa. Vi kan prata om ett stråk av bitterhet att livet inte blev som jag ville.

Jag har haft tur att omge mej med människor som försökt skingra mina tankar, byta fokus och lämna det som varit. När jag bytt fokus har livet oftast kommit med positiva överraskningar eller händelser som jag kallar välsignelser.

Gud vill dej och mej gott. Han har ett syfte med ditt och mitt liv. Han har lagt ner talanger, gåvor och olika personligheter i våra liv för att vi bl.a. ska kunna känna glädje. I mitt fall mår jag bättre när jag använder min kreativa sida, den gör mej mer harmonisk. Alltså min önskning att vara kreativ är Guds syfte med mitt liv, så tänker jag. En enkel kvinnas enkla teologi.

Om vi har vårt fokus på det goda, på den kärlek som faktisk finns runt omkring oss så har vi lättare att vända misstag till något vackert.

Vi behöver ställa in skärpan i vårt liv, hitta nytt fokus och välja livet, glädjen och kärleken.

Ingenting är för svårt för Gud

Dag 3 med 100 days Of Bible promises. Nothing is too difficult for God.

DSC08946

I Mark 10:27 står det följande, Jesus såg på dem och sade ”För människor är det omöjligt, men INTE för GUD. Ty för GUD är allting möjligt.” Visst är det ett problematiskt Bibelord?Det blir inte alltid som jag vill, kanske inte heller som du vill?
Trots detta så säger Gud ”Jag är HERREN, allt levandes GUD – finns det något som inte är omöjligt för mej? Jer 32:27

Kanske är det så att vi upplever berg som är omöjliga i våra liv, hinder som gör att vi inte kommer längre. Ett sådant hinder har alltid varit språket för mej. Jag kan inte stava! Jag kan inte skriva grammatiskt korrekt. Som yngre trodde jag aldrig att jag skulle kunna läsa på högskolan, men så blev det.

Nu mera älskar jag att uttrycka mej i skrift. Har Gud gjort ett under där stavning och grammatik flyter som det ska? Nä verkligen inte. Men han har hjälpt mej att trots mina hinder har han gett mej lust, mod och en drivkraft.

Vilket är ditt berg?

 

 

Var inte rädd, till minne av Lillemor och Bengt-Olof

 

DSC08945I dag handlade texten i 100 days of Bible promises,
om att inte vara rädda En känsla som jag tror drabbar oss alla då och då. Rädsla för det som ska hända, rädsla för det som kan hända, rädsla för ensamhet, sjukdom, död mm

Varför väljer jag då att dedikera till Lillemor och Bengt-Olof detta inlägg ”Var inte rädd”?
Båda var vänner till mej som alldeles för tidigt i livet möte en sjukdom de inte kunde besegra. I Bengt-Olofs fall tog det lite mer än 3 månader från besked till dess att han fick flytta hem.  När det gäller Lillemor var processen längre, ungefär 2 ,5 år. Vad hade då dessa båda gemensamt som jag vill berätta om?

De lät inte rädslan ta makten över deras liv. Fast att båda helt mänskligt hade all anledning till det. De visste att sjukdomen de bar på inte gick att bota. De visste att de skulle lämna sin respektive ensamma och att de inte skulle få följa barn och barnbarn på livresan längre fram och ändå… Det var inte rädslan som tog över deras liv!

När det gäller Bengt-Olof, som vi träffade ofta de tre sista månaderna så sa han en mening till alla han mötte: Gud är god! Gud är god, var hans budskap, när han passerade genom ”dödsskuggans dal”. Han trodde gott om sin Gud även när han blev svagare och svagare. Rädslan blev inte hans största följeslagare.

I PS 27:1 kan man läsa:
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem ska jag frukta.
Herren försvarar mitt liv.
Vem ska jag vara rädd för?

Bengt-Olof trodde på något större, att vår tid på jorden inte var det enda Gud har att erbjuda. .

Lillemor har jag umgåtts med i perioder under de sista 15 åren. Ibland intensivare och ibland mer sällan. Vi har seglat med henne och hennes man, vi har fikat hos varandra, och gått rundor med hennes hund. Den sista månaden träffades vi minst 2 gånger per vecka, ibland ensamma och ibland tillsamman med andra hemma i hennes kök. Lillemor älskade människor, människor som fanns i hennes direkta närhet. Hon gillade inte ensamheten. Under de två och halvt år som sjukdomen steg för steg tog bort ork och förmågor från henne, fortsatte hon att peka på Gud. Lillemor sa bl.a: Jag förstår inte de  finns människor som inte har en Gudstro, jag skulle i alla fall inte klara det. Min Gudstro bär oavsett vad som händer mej, det har jag fått uppleva i och med sjukdomen.

Bengt-Olof och Lillemor, ni två har lärt mej mer om förtröstan och frid än några andra jag känner. Ni visade på en tro som bär genom rädslan och ovissheten.

Var inte rädd för jag är med dej, se dej inte ängsligt om, för jag är din Gud.
Jag styrker dej, jag stöder dej, med min rättfärdighets högra hand.
Jesaja 41:10

Håll kontakten, släpp inte taget

DSC08938 I dag är det dags att ta tag i boken jag köpte för snart ett år sedan, 100 days of Bible promises A Devotional Journal, av Shanna Noel.

Ett uppslag per dag med löften om vila, om att stå stadigt och hämta kraft.

Dag 1 handlar om NÅD.  ”Min nåd är nog för dej, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
Därför vill jag hellre berömma mej av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mej.

Min semester eller mitt sommarlov började för två veckor sedan, men det är först nu som jag känner att jag kan vila och luta mej tillbaka. Det har varit en vår som tagit mycket av min kraft och som det säkert har gjort för många fler än mej. Vi har haft en nära vän som kämpat sin sista strid och vi har nu följt henne till den sista vilan. Det har varit en del att ta i med förälder, våra fem barn och sex barnbarn, vänner, jobb och församling.

Jag älskar att ha min familj omkring mej, umgås med vänner, pyssla, måla, jobba, leda möten och en del annat. MEN jag känner att kraften har sipprat ut utan att jag tagit mej tid att stanna upp och hämta ny kraft.

På vår semester har vi de sista åren läst en bok tillsammans. Vi har läst och pratat och funderat på hur vi vill leva, växa och förändras. Trots vår ålder 🙂 så vill vi upptäcka nya saker, gå nya vägar osv.

Det är dessa dagar, då livet går i slowmotion som min själ hämtar kraft och ger ny inspiration- Jag behöver inte prestera en massa utan bara vara.
Som det står i sången: Bara vara stilla, vara lugn och stilla, bara vara stilla inför Jesus… 

Jag behöver NÅDEN, behöver hålla kontakten och inte släppa taget. Semestern är min tid då jag lämnar in mej själv på service…

DSC08940DSC08941

 

Inte som jag vill…

Vi närmar oss påsken. För mej är påsken detsamma som Spanien sedan många år. Jag har påsklov och vi möter våren där under en vecka. Under påsken brukar vi besöka någon kyrka i Torrevieja och ett år var vi i Norska sjömanskyrkan på långfredagen. Det var en mäktig upplevelse. Vi gick in genom bakdörren i kyrkan ock längst fram stod det ett kors, med en törnekrona, det var allt.

Gudstjänsten började men ingen människa syntes där fram, bara ett kors. Allt som hände under gudstjänsten hände bakom oss och vårt enda fokus låg på det ensamma korset. Budskapet blev så mycket tydligare när man inte hade några andra synintryck.

Innan påsken säger Jesus i Matteus 26: 39 ”Fader, låt denna bägare gå för bi mej, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill…”IMG_1916

Inte så mycket jag vill, jag ska, jag kan själv… utan Du… Fokus flyttades från honom till någon annan. Så lätt det är för oss i dag att vara självcentrerade och fokusera på oss och vårt, istället för att ge upp lite av vår egen bekvämlighet och fråga oss vad någon annan vill.

Kanske är det en av vår tids stora hemlighet med ohälsa att vi fokuserar för mycket på det som handlar om mej och mitt. Intrycken, världsbilden blir liten om jag själv är i centrum. Vågar jag eller vi se oss runtomkring öppnas andra möjligheter till möten. Möten med människor som vi kan hjälpa, människor som kan mildra vår egen ensamhet och möten med en Gud som kan erbjuda gemenskap.

Inte som jag vill utan som du vill…