Att få leva i en dröm…

Vem kunde tro för 30 år sedan att jag en dag skulle få njuta några dagar i livet på en resort i Vietnam? För 30 år sedan var jag mamma till en liten prins och skulle om 11 månader få min andra prins. Barnens pappa studerade och jobbade extra medans jag själv precis var klar med min fritidspedagosexamen. Jag var mammaledig men arbetade varje onsdag. Var det extra skralt i kassan klippte, slingade och permanentade jag vänner och bekanta mot lite pengar. Det blev till extra pengar veckan innan löning. Semester tillbringade vi en vecka på GULLBRANNAGÅRDEN där vi var gårdsgäng, vilket innebar att vi hjälpte till med div uppgifter mot mat och husrum. 30 år senare… jag är snart 60 år och har läst vidare till mellanstadielärare och kompletterat med bildlärarprogrammet. Jag har gått igenom en skilsmässa och funnit en ny man att dela livet med. Något jag inte trodde var möjligt den dagen jag blev lämnad. ”Gud är god”, som en god vän sa under hela hans sjukdoms tid.

”Gud är god”.

Så sitter jag nu här och känner mej så tacksam att jag får tillhöra en liten priviligerad del av mänskligheten som har möjlighet att göra en sådan resa.

Vietnam har så mycket mer än vad jag hade föreställt mej. Fantastik natur, underbart klimat även om vi är här mitt under regnperioden. Solen har lyst på oss varje dag och i går kväll var första gången vi upplevde tropiskt regn, i massor.

Människorna är så vänliga, ser man lite vilsen ut kommer de fram, stannar sina mopeder och undrar om man behöver hjälp. Maten… maten är så god! Oavsett om du sitter på små pallar ut med floden och blir serverad från ett litet provisoriskt kök eller om du går på fina restauranger så är det så gott.

Arkitekturen är så varierande, det märks att så många folkslag har varit en del av landets historia. Kulturen är spännande och annorlunda än den jag växt upp med.

Trafiken… trafiken är de mest hysteriska jag upplevt. Folk kört precis hur som helst. Jag har sett familjer med 5 personer på en moped där bara föraren har hjälm. Nyfödda barn i mammas famn. Små barn står längst fram och håller sig i styret. Att gå över gatan är ett äventyr!