Tysnadens kontrast

Från #skapamars challenge tema ”Kontrast”, har mina tankar snurrat runt en del. I en vecka har jag varit hemma med en stämbandsinflammation. Det i sin tur innebär att jag ska vara tyst och inte prata, inte undervisa i skolan, inte prata med mamma i telefon och så vidare. Jag ska vara tyst.
I vanliga fall är jag en ”talande” person, en person som ofta har en åsikt, och som gillar att diskutera. Jag älskar även att umgås med människor genom att prata. Nu är det inte läge för detta om jag vill få min röst tillbaka snabbt.

Vad får jag då för reflektioner efter påtvingad tystnad i motsats till en självvald, som också kan vara skönt ibland?

Helt plötsligt kan jag inte delta i samtalet med min man om jag inte antecknar på ett papper eller skriver på iPaden. När jag är ute och promenerar med Fru Jansson så är det nästan som vanligt, hon pratar och jag lyssnar.
Fast nu kan jag bara ge tummen upp, ge tummen ner eller skaka lite på handen om jag är osäker. Det jag har tänkt på under veckan är att jag som talar så ofta kanske skulle vara tystare oftare. Att vara tyst och inte kunna säga allt som dyker upp i huvudet har fått mig att inse att allt inte behöver sägas. Det som inte har blivit sagt behöver inte tas tillbaka.

Å andra sidan så finns det många viktiga bifall, uppmaningar och uppmuntrande ord som inte heller blir sagda. Vi har en stor förmån som får tala fritt i vårt samhälle och den gåvan ska vi förvalta väl. Det innebär inte att friheten att få uttrycka sig ger mig rätten att alltid säga vad jag tycker eller vad jag känner, speciellt om ingen har bett om min åsikt.

För många, många år sedan gick jag på Liljeholmens Folkhögskola/Örebro missionskyrka tillsammans med Unni från Norge. Unni sa en gång en sak som jag har tänkt på ofta.
– Om du inte har något snällt att säga om någon är det bättre att du är tyst.
Med vår röst kan vi uttrycka kärlek, hat, uppmuntran och trycka ner. Jag vill inte vara tyst men jag vill inte heller bara låta min röst vara ett brus i vår tid. Kontrasten mellan att välja att vara tyst i rätt tid och att bli tystad är stor. Låt oss tillsammans höja våra röster för oss själva men framför allt för de som inte har samma möjlighet, blivit tystade eller har en röst som sällan hörs över bruset.

Ps 51:17 Herre, öppna mina läppar så ska min mun förkunna ditt lov.